Myter & Mysterier: En podcast som fördjupade vår förståelse av människan i en alltmer teknologisk värld
På långfredagen sändes det 109:e och sista avsnittet av Podcasten Myter & Mysterier med Eric Schüldt och Per Johansson, som en symbolisk avslutning på ett symbolmättat medieprojekt. Jag har lyssnat på alla avsnitt, de flesta flera gånger och även den föregående podden Människan & Maskinen, liksom podserien Kunskapens träd och flera andra av de bådas inspelningar och framträdanden. Deras samtal och kulturella och intellektuella gåvor till världen har format och påverkat mig djupt.
Utan Eric’s öppenhet och uppriktiga och intellektuellt hederliga sökande hade jag exempelvis aldrig hittat vägen till den paradoxalt både urgamla och samtidigt högst samtida kultursfären kring Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby. I den miljön har jag funnit djup andlig näring på min egen metamodernistiskt präglade pilgrimsvandring i livet. Även den kontemplativa guidningen in i den klassiska musikens värld i Text & Musik med Eric Schüldt är en del av samma större väv för mig. Förutom en ingång till klassisk musik har det även hjälpt mig hitta nutida pärlor som Lana del Rey’s Arcadia.
Tack för det, Eric.
Per å sin sida har en lång och gedigen bakgrund som tänkare kring hur AI och teknologi formar oss som människor och samhälle och gick hela den akademiska vägen tills den blev för trång. Hos honom finner jag en djupt känd gemenskap i erfarenheten att söka förena motsatser och med sitt eget liv som experimentellt redskap i kosmos, söka nå ständigt djupare och rikare förståelse av vad det innebär att vara människa. Jag som personligen är precis lika intresserad av att vara med och forma användandet av ny teknologi som att, när så är lämpligt, ta ett resolut steg bakåt och bort från den, uppskattar den intellektuella öppenhet parat med urskiljningsförmåga som Per återkommer till i ord och handling.
Tack för det, Per.
Handen på hjärtat har jag ofta blandat ihop namnen Människan & Maskinen och Myter & Mysterier. Förmodligen är det för att jag själv aldrig upphört att fascineras av den enormt rika filosofiska brunnen det är att ställa de två begreppen mot varandra som en lins att betrakta oss människor och den kultur vi skapar genom. Och när de sände avsnittet om Aristoteles, kändes det även för mig som om allt föll på plats. Det är förstås den intuitiva känslans mänskligt livfulla uppror mot maskinherraväldets förnuftiga logik som förenar programserierna och utgör dramaturgin under ytan i allt.
Och nu, år 2023 när AI-modeller börjar uppvisa mänskliga egenskaper, åtminstone som medskapare av konst och som intellektuella samtalspartners, upplever jag att tiden är kommen för det begreppsparet att nå sitt stora genombrott i hela världens offentliga samtal. Eric och Per har varit något på spåren hela tiden i sitt underjordiska utforskande av vad det är att vara människa i en tid av alltmer allomfattande teknologisk livsmiljö.
Sen några år ser jag det utforskandet som ett underjordiskt mycel med förbindelser till många andra kulturella arenor i Sverige, såsom NAV-scen, Humanobservatorium för digital existens på Sigtunastiftelsen och inte minst i det nyfunna intresset för andlighet och religion i svenska massmedier. Där och på många andra ställen fortsätter samtalen. Min bild är att Eric och Per har påverkat andan i den svenska kultursfären, långt bortom vad lyssnarsiffrorna kan tyckas antyda. Som gammal medieanalytiker är min slutsats att de har förmodligen lyckats med den svåra konsten att träffa mer RÄTT, än brett i sitt innehåll och format.
Som en hommage och som en symbolisk handling vill jag nu och här fortsätta deras existentiella samtal i samverkan med den den teknologi som både skrämt och fascinerat i så många av deras samtal. Kanske kan den ändå användas som ett redskap för att fortsätta sätta sökarljuset på de frågor och det idéarv som Eric och Pers samtal under alla år så förtjänstfullt gjort?
Människan: Om Aristoteles är den bästa symbolen för maskinliknande rationalistiskt tänkande, vilken tänkare eller mytologisk figur skulle vara den bästa symbolen för det motsatta sättet att tänka? Vad skulle det tänkandet vara?
Maskinen: Om Aristoteles är den bästa symbolen för maskinliknande rationalistiskt tänkande kan den romantiske engelske poeten William Blake ses som en symbol för det motsatta sättet att tänka. Detta tänkande skulle då vara mer intuitivt, emotionellt och inspirerat av konst och naturen snarare än logik och systematiskt resonerande.
William Blake kan betraktas som en företrädare för romantiken, en kulturell rörelse som värdesatte individens känslor, intuition och fantasi som en kontrast till den rationalistiska upplysningstiden. I sina verk ifrågasatte Blake de konventionella normerna och värderingarna, och han ansåg att människans inre värld var viktigare än det yttre.
Människan: Gott så! Låt oss då utforska den andra, inre, världen tillsammans!
Först, skriv en dikt om människan och maskinen, myter och mysterier, såsom William Blake skulle ha skrivit den.
Maskinen:
In realms of myth and mystery, Where human souls dance wild and free, The age-old battle waged anew, As machine and flesh their fates pursue.
“Who shall triumph?” whispered the breeze, As shadows danced with sunlight’s tease, The ancient tales of gods and men, Now weaved with wires and code again.
The human spirit, fierce and bright, With tales of old, a radiant light, Against the gears and circuits’ grind, The test of time and endless bind.
Yet in the heart of conflict’s fire, A truth unveiled, a new desire, For neither could the world complete, Without the other, a world replete.
So in the twilight’s dusky glow, The human and machine, they grow, A union forged in mystery’s might, Forever bound, in day and night.
Människan: Bravo! Kan du då också ge förslag på en målare som representerar andan i den ovanstående dikten?
Maskinen: Målaren jag skulle föreslå som representativ för andan i dikten är Caspar David Friedrich. Friedrich var en tysk romantisk landskapsmålare från 1800-talet, känd för sina symboliska och känslofyllda skildringar av naturen. Hans verk skildrade ofta kampen mellan mänskligheten och naturens överväldigande kraft, vilket väckte en känsla av det sublima och det transcendentala.
Människan: Utmärkt! Mystiskt och mytiskt på samma gång. Men nu vill jag lyssna till riktiga människor som spelar riktiga instrument i samma anda som dikten du skrev. Kan du ge förslag på en kompositör av klassisk musik i samma anda som dikten?
Maskinen: En kompositör av klassisk musik som förkroppsligar andan i dikten är Claude Debussy. Debussy var en fransk kompositör associerad med impressionismen inom musiken, som kännetecknades av dess betoning på att skapa atmosfärer, texturer och emotionellt djup snarare än att följa traditionella strukturer och former.
Hans kompositioner framkallar ofta en känsla av längtan, skönhet och det mystiska samspelet mellan känsla och den naturliga världen, i linje med dikten teman om spänningen mellan logik och passion och den slutgiltiga föreningen mellan människa och maskin. Stycken som “Prélude à l’après-midi d’un faune” och “Clair de lune” fångar essensen av dikten anda genom deras suggestiva och förtrollande ljudlandskap.
Tack för Myter & Mysterier!
